10/10
Igår låg vi uppe ganska länge och pratade om allt möjligt (han hade druckit) och kom in på svartsjuka och liknande saker. Då sa han "bara så att du vet i framtiden blir jag jättesvartsjuk om du pratar med mina vänner..". Jag vet inte om han sa det just för att hans kompis låg i soffan brevid och sov. Men om det var därför; det var HAN som bjöd in hans kompis. Det var hans kompis som hela tiden pratade med mig. Jag har visserligen erkänt att jag tycker att kompisen är snygg (inte inför min pojkvän) o.s.v men även om jag tänker så skulle jag aldrig sätta de tankarna till verket. Jag skulle aldrig tänka tanken att röra hans kompisar så länge jag är tillsammans med honom.
Han nämnde också att jag var den ända av de flickvänner han haft som han klarar av att jag är medlem på olika communitys på internet. Innan har han tydligen "varit en hök" (för att citera honom själv) på deras sidor. Man måste väl få ha rätt till ett privatliv, även över internet? Visst att han ska kunna få kolla lite men han behöver ju inte va som en jävla galning?! För mig får han väl kolla om han tycker att det är så intressant att komma in på min (lilla lilla) privata del (som jag har kvar). Jag har ingenting att dölja. Men det beetendet är inte normalt.
Jag känner själv att jag inte får något utrymme i vårat förhållande, jag får inte ha något eget. Han låter mig få veta allt om honom och vad han gör hela tiden. Och mig gör det väl inte så mycket att han vet vad jag gör men det finns saker jag inte vill berätta, som han absolut inte är mogen nog för att höra än.
Han har också svårt för att förstå att jag har levt och haft ett liv innan jag träffade honom. Det kan han inte se.
Han nämnde också att jag var den ända av de flickvänner han haft som han klarar av att jag är medlem på olika communitys på internet. Innan har han tydligen "varit en hök" (för att citera honom själv) på deras sidor. Man måste väl få ha rätt till ett privatliv, även över internet? Visst att han ska kunna få kolla lite men han behöver ju inte va som en jävla galning?! För mig får han väl kolla om han tycker att det är så intressant att komma in på min (lilla lilla) privata del (som jag har kvar). Jag har ingenting att dölja. Men det beetendet är inte normalt.
Jag känner själv att jag inte får något utrymme i vårat förhållande, jag får inte ha något eget. Han låter mig få veta allt om honom och vad han gör hela tiden. Och mig gör det väl inte så mycket att han vet vad jag gör men det finns saker jag inte vill berätta, som han absolut inte är mogen nog för att höra än.
Han har också svårt för att förstå att jag har levt och haft ett liv innan jag träffade honom. Det kan han inte se.
Kommentarer
Trackback