Nu börjar det kännas

Jag tänker tillbaka; tillbaka på när vi såg på Rena Rama Rolf, när vi åkte bil överallt, när jag träffade din pappa första gången, när jag lagade mat till dig, när du fick den egna låda, när vi kollade på lägenheten första gången, första natten vi sov över i lägenheten, när vi sov på luftmadrasserna, när vi va hemma hos din vän och va uppe hela natten, när vi badade i ditt otroligt lilla badkar, när vi satt och kollade på idol, alla kvällar när vi svullade chips, alla gånger du försökte ta kort på mig, när jag låg på din arm och du höll om mig, alla saker jag tog med det till lägenheten.

Idag tog jag med mig alla saker hem och sa att det var slut. Och det är slut, på riktigt nu. Och det gör ont, längst in i hjärtat. Jag kommer inte prata med dig, jag kommer undvika dig. För både du och jag vet att om vi ses snart igen kommer vi så småningom att bli tillsammans igen. Och det funkar ju inte, inte för oss.

Jag vet att du kommer hitta en ny tjej. Då är det hon som kommer få ligga på din arm och bli omhållen, då är det hon som kommer få sova brevid dig varje natt. Då kommer du prata om mig med henne som du har pratat med mig om dina alla andra f.d tjejer. Jag kommer bara vara ett av dina ex. Och det svider.

Jag vet att jag kommer komma över dig. Men just nu gör det bara så ont. Det gör så ont att jag bara har minnena från dig kvar. Jag önskar verkligen av hela mitt hjärta att det fortfarande var du och jag. Att jag kunde sitta där i din lägenhet nu, spela nitendo och lyssna på all din musik. Och att du skulle sitta brevid och hjälpa mig med de banor jag inte klarar.

De banor jag inte kommer klara nu i livet kommer eller får inte du hjälpa mig med. Både du och jag kommer få stå på våra egna ben.

Your'e on your own now.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0