GIZLI

Jag tänker på dig. Varje dag tänker jag en vecka tillbaks, vad gjorde vi just då för en vecka sen. För allt det här hände på en vecka. Och det är en av de värsta veckorna i mitt liv. Jag önskar att jag kunde ta tillbaka hela denna vecka som har gått. För om jag kunde det, skulle jag vara hos dig nu. Med dig, jag skulle veta att du älskade mig. Jag skulle vara glad.

Men nu sitter jag här, torned apart. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag vill så gärna gå tillbaka till dig. Men jag vill ändå inte, jag skulle aldrig kunna glömma vad du har gjort. Jag skulle göra alla i min omgivning på besvikna. Det är därför jag vill radera ut hela den gågna veckan. Jag vill ta bort alla misstag jag gjorde. Jag vill be dig om ursäkt, jag vill kunna börja om. Men vi kommer (nog) aldrig börja om. Ifall vi skulle göra det, skulle jag aldrig kunna lita på dig igen och det skulle bara skada oss båda två.

Jag vet inte ens varför jag tänker så här? Du har ju tydligt kommer över mig. För dig finns inte vi längre. Jag vet inte varför jag hoppas, tror & vill. Jag borde vara så arg på dig, jag borde vilja se dig nästan död. Men det ända jag vill är att ha dig hos mig igen. Men det kommer inte ända, för du är färdig med mig.

Varför hände allt det här? För en vecka sen var vi tillsammans, vi älskade varandra. Vad fan var det som hände? Jag önskar att jag kunde få ett svar från dig. Jag vill inget hellre än att ringa dig, gå hem till dig. Bara visa min existens. Men jag vill vara stark, jag vill inte visa dig att jag mår skitdåligt av allt det här. För att jag vet att du är stark, jag vet att du har kommit över mig. Då skulle jag bara bli en börda på dina axlar om jag hörde av mig. Men allt jag vill är att höra av mig.

Jag älskar dig. (Hur mycket jag än försöker lura mig själv och alla andra)