Livet går vidare, eller hur?
Vi har träffats och pratat, vi avslutade det i tron om att det skulle bli vi igen. Men helgen har gått och inget har hänt, han har skickat sms om att han saknar mig och tänker på mig. Vi skulle ha setts för att prata idag men inget har hänt, han har inte ens ringt. Han skyller på att han har tid. Jag inser det, jag är hans reserv.
Jag har tänkt så otroligt mycket fram och tillbaka, och jag fastar nog vid fram. Jag vill gå framåt och försöka komma över honom. Jag vill ha min sommar för mig själv och få leva MITT liv. För med honom vid min sida kommer jag aldrig att leva MITT liv, utan då lever jag VÅRAT liv. Men han har startat ett liv tillsammans med Äcklet. Han tar på henne som han en gång tog på mig, han håller om henne som han en gång höll om mig, han säger till henne hur mycket han tycker om henne som han en gång sa till mig hur mycket han tyckte om mig, han har sex med henne som han en gång hade med mig.
Hur mycket jag än älskar honom och hur mycket jag än vill ha honom så gör allt för ont. Jag vet att hon har tagit min plats och inget kan bli som förr igen. Ingenting är orört och då är det lika bra att ge upp. Vi kommer ingenstans hur mycket vi än gräver, ältar och saknar varandra. Jag kommer aldrig kunna släppa att han valde henne framför mig, han ville inte ha mig utan han ville ha henne. Det kommer aldrig att försvinna från mina tankar.
Då är det bättre om dom nu får bygga på deras framtid tillsammans och jag kan leva MITT liv.
