Till Dig
För dig måste det vara enkelt, dina känslor verkar vara som bortblåsta. Du verkar knappt komma ihåg att jag existerar. Du verkar knappt minnas att vi levde tätt ihop i ett halvår. Du verkar inte sakna eller tänka på det som har varit.
Men för mig är det inte enkelt, jag har fortfarande känslor kvar. Jag kommer verkligen ihåg att du existerar för det är dig jag tänker på hela dagarna. Jag minns att vi levde tätt ihop, jag minns nästan varje dag. Jag saknar alla bra stunder som var, jag tänker på allt som varit.
Jag kan bara inte glömma ett halvår. För allt jag har som är från ett halvår tillbaka, påminner om dig. Jag tycker inte det är rätt mot vårat förhållande att bara glömma allt på en dag. Men det tycker du, du vill inte veta av mig eller det vi hade. Jag kan acceptera att du har tappat känslorna för mig, jag kan acceptera att du har tröttnat men vad jag inte kan acceptera är att du var otrogen fast du sa att det var det värsta du visste, otrohet. Jag kan inte acceptera att du har låtit henne komma in och bara ta min plats utan vidare. Jag kan acceptera att du inte ville vara med mig längre men jag kan inte acceptera att du skötte det så här.
Du behandlade mig som en främling, du gjorde min tillvaro smärtsam. Men du brydde dig inte ens. För dig måste jag bara ha varit någon, inte någon speciellt, inte den rätta utan bara någon. Du lät mig falla för ditt skitsnack om att du älskade mig så mycket, att du aldrig hade älskat någon så mycket tidigare. Men inget av det stämde. Jag var bara ditt tidsfördriv.
För mig var du mer än bara ett tidsfördriv. Jag älskade dig, jag ville vara med dig, jag såg något hos dig och jag trodde att det vi hade var något speciellt.
Men jag antar att du bara är feg och rädd. Du klarar inte av att vara ensam men när man kommer för nära då får man inte stanna kvar för då måste du byta ut din flickvän.
Jag släppte in dig mer än vad jag borde ha gjort för det gjorde bara ondare nu än vad det hade gjort innan.
Men för mig är det inte enkelt, jag har fortfarande känslor kvar. Jag kommer verkligen ihåg att du existerar för det är dig jag tänker på hela dagarna. Jag minns att vi levde tätt ihop, jag minns nästan varje dag. Jag saknar alla bra stunder som var, jag tänker på allt som varit.
Jag kan bara inte glömma ett halvår. För allt jag har som är från ett halvår tillbaka, påminner om dig. Jag tycker inte det är rätt mot vårat förhållande att bara glömma allt på en dag. Men det tycker du, du vill inte veta av mig eller det vi hade. Jag kan acceptera att du har tappat känslorna för mig, jag kan acceptera att du har tröttnat men vad jag inte kan acceptera är att du var otrogen fast du sa att det var det värsta du visste, otrohet. Jag kan inte acceptera att du har låtit henne komma in och bara ta min plats utan vidare. Jag kan acceptera att du inte ville vara med mig längre men jag kan inte acceptera att du skötte det så här.
Du behandlade mig som en främling, du gjorde min tillvaro smärtsam. Men du brydde dig inte ens. För dig måste jag bara ha varit någon, inte någon speciellt, inte den rätta utan bara någon. Du lät mig falla för ditt skitsnack om att du älskade mig så mycket, att du aldrig hade älskat någon så mycket tidigare. Men inget av det stämde. Jag var bara ditt tidsfördriv.
För mig var du mer än bara ett tidsfördriv. Jag älskade dig, jag ville vara med dig, jag såg något hos dig och jag trodde att det vi hade var något speciellt.
Men jag antar att du bara är feg och rädd. Du klarar inte av att vara ensam men när man kommer för nära då får man inte stanna kvar för då måste du byta ut din flickvän.
Jag släppte in dig mer än vad jag borde ha gjort för det gjorde bara ondare nu än vad det hade gjort innan.
Kommentarer
Trackback
