GIZLI

Jag hatar det här. Jag hatar att känna att det håller på att bli kaos och att jag inte vet vad jag ska göra för att få kontroll över situationen. Jag ser inga utrsträckta händer, jag ser bara var jag är på väg. Jag ser ingen som vill hjälpa, jag ser bara vad som väntar mig.

Jag vill bara försvinna, jag vill inte bli utsatt för det som håller på att hända. Jag vill inte finnas kvar när ångesten gör dagliga besök, när luften är svår att få ner till lungorna, när dygnen förvandlas till någon sörja som det varken finns någon början eller slut på. Jag vill inte vara kvar för att vittna min egna undergång, en gång till.

Min kamp tillbaka blev så mycket värre än vad jag trodde, någonsin.