Din kropp
Jag inser nu att du är nog fortfarande den ända jag vill ha.
Fantasivärld
Det märks så väl att hon lever i en jävla fantasivärld. Ett förhållande är inte lätt, ett förhållande är något man får jobba för. Jag jobbade för mitt förhållande men det räckte inte till. Jag älskar honom av hela mitt hjärta och gav allt jag kunde för att det skulle kunna fungera men det slutade ändå med att han var otrogen mot mig.
Ibland spelar det ingen roll att man verkligen lägger ner både sitt hjärta och sin själ i ett förhållande för det är inte alltid som det går.
Och man saknar inte alltid varandra, om man bor ihop kan man behöva en helg ifrån varandra för att stärka förhållandet. Man behöver nästan alltid tid ifrån varandra. Oftast saknar man varandra, men inte alltid och det är inget fel med det. I alla fall inte enligt mig, för mig är det okej att inte sakna sin partner hela jävla tiden.
Hon vet ingenting om livet så jag tycker bara att hon kan hålla käften.
Ensam
Det är SÅ skönt att få bestämma över sitt eget liv.
Saknar
Världens
Att du ens har mage att säga att du älskar mig, att jag är ditt allt några timmar innan du ligger med den horan. Du sa att du inte skulle lämna mig igen, höll du det? NEJ! Du är full av skit. Jag litar inte för fem öre på dig, aldrig igen.
Jag älskar verkligen dig av hela mitt hjärta, du är så otroligt speciell för mig. Men att du är otrogen mot mig och behandlar mig som skit, det kan jag bara inte se igenom.
Jag måste ignorera dig bra länge nu för att inte falla för dig igen, sen ska jag prata med dig. När JAG är redo.
Ta gärna död på mig!
Jag hatar mig själv, jag hatar min svaghet
Vet du?
Är jag dum i huvudet?
Att jag har valt att "gå tillbaka" är jäkligt korkat, jag vet ju hur människan fungerar.
Livet går vidare, eller hur?
Vi har träffats och pratat, vi avslutade det i tron om att det skulle bli vi igen. Men helgen har gått och inget har hänt, han har skickat sms om att han saknar mig och tänker på mig. Vi skulle ha setts för att prata idag men inget har hänt, han har inte ens ringt. Han skyller på att han har tid. Jag inser det, jag är hans reserv.
Jag har tänkt så otroligt mycket fram och tillbaka, och jag fastar nog vid fram. Jag vill gå framåt och försöka komma över honom. Jag vill ha min sommar för mig själv och få leva MITT liv. För med honom vid min sida kommer jag aldrig att leva MITT liv, utan då lever jag VÅRAT liv. Men han har startat ett liv tillsammans med Äcklet. Han tar på henne som han en gång tog på mig, han håller om henne som han en gång höll om mig, han säger till henne hur mycket han tycker om henne som han en gång sa till mig hur mycket han tyckte om mig, han har sex med henne som han en gång hade med mig.
Hur mycket jag än älskar honom och hur mycket jag än vill ha honom så gör allt för ont. Jag vet att hon har tagit min plats och inget kan bli som förr igen. Ingenting är orört och då är det lika bra att ge upp. Vi kommer ingenstans hur mycket vi än gräver, ältar och saknar varandra. Jag kommer aldrig kunna släppa att han valde henne framför mig, han ville inte ha mig utan han ville ha henne. Det kommer aldrig att försvinna från mina tankar.
Då är det bättre om dom nu får bygga på deras framtid tillsammans och jag kan leva MITT liv.
Grattis, du lyckades!
Jag vill aldrig mer ha ett förhållande igen. Just nu känner jag verkligen så eftersom att jag inte kommer kunna lita på en kille igen. Han förstörde all min framtida tillit på andra människor, speciellt killar. Det känns inte direkt som en ljus framtid.
Jag har också kommit på varför han har valt henne; för att hans kompisar accepterar henne. Mig accepterade dom aldrig, dom och jag gick helt enkelt inte ihop. Men denna nya tjej känner ju hans kompisar sen tidigare. Jag hatade verkligen hans kompis, hon är lika äcklig och överskattad som dom är. USCH!
Nu; singel & senare en kk!
Morgonen är värst
Idag ska jag prata med honom och det betyder att jag måste vara stark, mycket starkare än tidigare. Och var ska jag finna den styrkan idag? Antagligen inom mig själv.
Det kommer...
Just nu ser jag fram emot att få prata med vem jag vill, umgås med vem jag vill och få göra vad jag vill. Jag ser fram emot att få festa i sommar och ha det roligt. Livet kommer att bli lättare, bara inte just nu. Det får ta den tid det behöver, de tårar som behöver rinna kommer att få rinna, mitt tjat om honom kommer att behöva tjatas. Men det kommer bli ljusare och bättre.
Idag har jag träffat ett levande bevis på att det blir bättre. Genom att prata med henne känner jag mig så otroligt mycket starkare! Jag kommer att klara det här, förr eller senare. Livet slutar inte för att förhållande gör det.
Men jag ska ringa honom imorgon, jag ska få förklara allt ur mitt perspektiv. Få honom att se det här med andra ögon.
Jag förstår inte
Men nu sitter jag här, torned apart. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag vill så gärna gå tillbaka till dig. Men jag vill ändå inte, jag skulle aldrig kunna glömma vad du har gjort. Jag skulle göra alla i min omgivning på besvikna. Det är därför jag vill radera ut hela den gågna veckan. Jag vill ta bort alla misstag jag gjorde. Jag vill be dig om ursäkt, jag vill kunna börja om. Men vi kommer (nog) aldrig börja om. Ifall vi skulle göra det, skulle jag aldrig kunna lita på dig igen och det skulle bara skada oss båda två.
Jag vet inte ens varför jag tänker så här? Du har ju tydligt kommer över mig. För dig finns inte vi längre. Jag vet inte varför jag hoppas, tror & vill. Jag borde vara så arg på dig, jag borde vilja se dig nästan död. Men det ända jag vill är att ha dig hos mig igen. Men det kommer inte ända, för du är färdig med mig.
Varför hände allt det här? För en vecka sen var vi tillsammans, vi älskade varandra. Vad fan var det som hände? Jag önskar att jag kunde få ett svar från dig. Jag vill inget hellre än att ringa dig, gå hem till dig. Bara visa min existens. Men jag vill vara stark, jag vill inte visa dig att jag mår skitdåligt av allt det här. För att jag vet att du är stark, jag vet att du har kommit över mig. Då skulle jag bara bli en börda på dina axlar om jag hörde av mig. Men allt jag vill är att höra av mig.
Jag älskar dig. (Hur mycket jag än försöker lura mig själv och alla andra)
Henne
Jag vill bara vara hos dig, med dina armar runt mig. Men nu håller du dina armar runt henne.
Till Dig
Men för mig är det inte enkelt, jag har fortfarande känslor kvar. Jag kommer verkligen ihåg att du existerar för det är dig jag tänker på hela dagarna. Jag minns att vi levde tätt ihop, jag minns nästan varje dag. Jag saknar alla bra stunder som var, jag tänker på allt som varit.
Jag kan bara inte glömma ett halvår. För allt jag har som är från ett halvår tillbaka, påminner om dig. Jag tycker inte det är rätt mot vårat förhållande att bara glömma allt på en dag. Men det tycker du, du vill inte veta av mig eller det vi hade. Jag kan acceptera att du har tappat känslorna för mig, jag kan acceptera att du har tröttnat men vad jag inte kan acceptera är att du var otrogen fast du sa att det var det värsta du visste, otrohet. Jag kan inte acceptera att du har låtit henne komma in och bara ta min plats utan vidare. Jag kan acceptera att du inte ville vara med mig längre men jag kan inte acceptera att du skötte det så här.
Du behandlade mig som en främling, du gjorde min tillvaro smärtsam. Men du brydde dig inte ens. För dig måste jag bara ha varit någon, inte någon speciellt, inte den rätta utan bara någon. Du lät mig falla för ditt skitsnack om att du älskade mig så mycket, att du aldrig hade älskat någon så mycket tidigare. Men inget av det stämde. Jag var bara ditt tidsfördriv.
För mig var du mer än bara ett tidsfördriv. Jag älskade dig, jag ville vara med dig, jag såg något hos dig och jag trodde att det vi hade var något speciellt.
Men jag antar att du bara är feg och rädd. Du klarar inte av att vara ensam men när man kommer för nära då får man inte stanna kvar för då måste du byta ut din flickvän.
Jag släppte in dig mer än vad jag borde ha gjort för det gjorde bara ondare nu än vad det hade gjort innan.
Han va min
Det känns så fel men jag tror fan att jag skulle kunna gå tillbaka till honom idag om han bad mig. Jag skulle blunda för att han har ny tjej. Och varför blev han tillsammans med henne? Varför dög inte jag längre? Vad gjorde jag för fel?
Jag mår inte alls bra, jag vill inte ha det så här.
Since now I'm gonna make it on my own
Han har inte mig och inte heller något i sin lilla etta. Men han har ju sin nya tjej, som förövrigt är en jävla fitta. Hon och känner varandra och hon stal min egen pojkvän mitt framför ögonen på mig. Hon följer inte den oskriva regeln; man tar ALDRIG någon annans pojkvän. Men dom verkar lyckliga (for now). Alla mina kusiner är vansiniga på honom. För han blev tillsammans med henne SAMTIDIGT som vi var tillsammans. Han hade inte ens stage nog att göra slut med min INNAN han höll på med henne. Jävla svin. En av mina kusiner är speciellt arg och jag vet att om jag bara säger till slår han exet med nöje. Och jag tackar verkligen min släkt för att dom står bakom mig och inte honom, trots att de har umgåtts med honom. Men jag antar att blod är tjockare än något annat.
Han har nu supit en vecka och tagit min katt ifrån mig. Allt för att göra mig arg. Han visste att jag så gärna ville ha katten så därför tog han den utan att jag hade något att säga till om. Han vill inget hellre än att bråka. Han ville heller inte ha något snyggt avslut på allt det här. För att citera honom själv "Vi kan lika gärna va osams för vi kommer aldrig mer att prata eller umgås". Fine. Men har man varit tillsammans i ett halvår borde man kunna skiljas åt som ganska bra vänner.
Jag saknar dom goda stunderna och lyckas ju självklart bara fokusera på dom. Men jag försöker mer och mer att minnas allt han har gjort mot mig, hur dåligt jag har mått och hur mycket jag har velat gå ifrån honom. Jag ville inte bara att allt skulle sluta så här illa.
Men det är ju tydligen vad han vill. Jag försöker att inte bry mig. Jag vill inte prata med honom, jag vill att han ska bli ett avslutat kapitel.
Kommer du ihåg vem jag var?
Jag finns inte kvar. Du bryter ner mig, bit för bit. På ett halvår finns inte jag kvar. Nu är det någon annan som har tagit över som tror på allt du säger. För ett halvår sen skulle jag aldrig kunna se mig så här. För då var jag en egen individ, jag hade styrkan och jag visste vem jag var, vad jag stod för och vad som var sant och vad som inte var sant.
Men idag vet jag inte vem jag är, vad jag tror på eller vad sanningen är. Men en sak vet jag, det är att styrkan är borta och det gör mig svagare inför någon annan än någonsin tidigare. Jag säger inte längre ifrån utan jag funderar på om du har rätt, om allt det du säger är sant. Jag finner mig i hur situationen är, jag låter dig bestämma över vem jag är och vad jag tycker och tänker. Jag låter dig bestämma vad jag ska säga och inte.
Du är manipulativ och mig har du verkligen lyckats manipulera. Du har fått mig att tvivla på mig själv. Du har gjort så att jag har gått från styrkan och självständigheten själv, till att vara någon som jag inte ens vet vem det är. Jag känner inte igen mig själv, jag är borta. Och det är fel! Jag vill fortfarande vara stark, jag vill ha allting klart. Men du har suddat ut allt och ersatt det med din sjuka hjärna.
Men jag vågar inte lämna dig, för det är du som har fått min styrka. Jag vet inte vad du kan ta dig till när jag vill gå. Som du tidigare har sagt "du kommer aldrig slippa mig". Och nu vet jag verkligen att det är sant, jag kommer aldrig bli fri från dig. För även om jag går så finns alltid orden kvar. Dom finns alltid kvar uppe i huvudet, hela jävla tiden. Dom försvinner aldrig, precis som du.
Det är så klycshigt och låter verkligen som ni-måste-tycka-synd-om-mig. Men så är det inte. Att leva med en manipulativ alkoholist vid sin sida är svårare än vad man någonsin kan föreställa sig. Jag hade aldrig trott att det var så här. Men nu vet jag vad alla andra har menat, hur svårt det har varit för dom. Det är nu jag förstår. Det är sjukt att man ska behöva utsättas för det för att förstå.
Det här önskar jag ingen. Det här kan man möjligtvis aldrig förtjäna.
