GIZLI

Jag är kär. Jag hatar det. Det är jobbigare än vad jag trodde att vara kär. Jag älskar att va med honom, jag hatar att va utan honom. När jag sitter här själv känner jag att tårarna är inte långt borta så jag försöker hela tiden att sysselsätta mig med något men det är inte så lätt när allt är färdigt och det inte längre finns något att göra.

Men jag trodde aldrig att jag skulle komma så här långt, att bli så här kär. Men tydligen kan även jag bli kär och känna att jag inte kan vara utan min grabb.

Kärlek handlar inte om att hitta någon att leva med, kärlek handlar om att hitta någon man inte kan leva utan.

Ikväll sover vi inte ihop. Han är hemma hos sin pappa och jag sitter här hemma. Jag orkar inte med det här. Jag saknar honom verkligen, känns som att tårarna kommer spruta när som helst. Bara jag kollar på kudden han brukar sova på känner jag att det bränner bakom ögonlocken.

Vanligtvis brukar jag tycka att det här är skönt, att få vara ensam och att få sova själv. Men inte ikväll. Denna kväll vill jag bara ha honom här, ligga på han bröst och känna hans armar runt om mig. Det ska inte vara så här jobbigt för mig, det ska vara enkelt för mig att vara utan honom.

Men jag antar att han har tagit sig djupt in i mig, och om han lämnar mig nu kommer det att göra riktigt ont.

Imorgon (lördag) ska vi på fest hos en tjej i min klass. Och han ska med. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om det.

Jag sa till honom att jag ska dricka och då sa han "ja, bara inte du gör bort dig". Ska han prata om att göra bort sig i situationer med alkohol i bilden? Knappast.

Men jag vet hur det kommer bli. Antingen kommer han ångra sig en timme innan vi ska åka och inte följa med alls. Eller så kommer att han följa med men så kommer han att visa så otroligt tydligt hur tråkigt han tycker att det är, att jag ska lugna ner mig och att han bara vill åka hem.

Jag känner absolut inte för att han ska med.

Igår låg vi uppe ganska länge och pratade om allt möjligt (han hade druckit) och kom in på svartsjuka och liknande saker. Då sa han "bara så att du vet i framtiden blir jag jättesvartsjuk om du pratar med mina vänner..". Jag vet inte om han sa det just för att hans kompis låg i soffan brevid och sov. Men om det var därför; det var HAN som bjöd in hans kompis. Det var hans kompis som hela tiden pratade med mig. Jag har visserligen erkänt att jag tycker att kompisen är snygg (inte inför min pojkvän) o.s.v men även om jag tänker så skulle jag aldrig sätta de tankarna till verket. Jag skulle aldrig tänka tanken att röra hans kompisar så länge jag är tillsammans med honom.

Han nämnde också att jag var den ända av de flickvänner han haft som han klarar av att jag är medlem på olika communitys på internet. Innan har han tydligen "varit en hök" (för att citera honom själv) på deras sidor. Man måste väl få ha rätt till ett privatliv, även över internet? Visst att han ska kunna få kolla lite men han behöver ju inte va som en jävla galning?! För mig får han väl kolla om han tycker att det är så intressant att komma in på min (lilla lilla) privata del (som jag har kvar). Jag har ingenting att dölja. Men det beetendet är inte normalt.

Jag känner själv att jag inte får något utrymme i vårat förhållande, jag får inte ha något eget. Han låter mig få veta allt om honom och vad han gör hela tiden. Och mig gör det väl inte så mycket att han vet vad jag gör men det finns saker jag inte vill berätta, som han absolut inte är mogen nog för att höra än.

Han har också svårt för att förstå att jag har levt och haft ett liv innan jag träffade honom. Det kan han inte se.

Jag saknar tiden då vi knappt kände varandra, början av vårat förhållande. Då var du fortfarande ett mysterium för mig. Nu vet jag näst intill allt om dig, jag vet nog mer om dig än vad du själv gör.

Ibland klarar jag inte ens av att titta på dig för att jag är så jävla trött på dig. Men samtidigt kan jag inte tänka mig ett liv utan dig. Du är ju helt klart en del av mitt liv.

Och ju längre jag håller fast vid dig, ju ondare kommer det göra när du försvinner ifrån mig.

Han hade ringt till henne igår också. Varför? Han hade ringt henne innan han ens hade hört av sig till mig. Om hon hade sagt att hon kom dit, hade han då sagt okej? Hade han då raggat på henne?

Jag måste fråga; vill ha han ha henne eller mig?

Inatt vaknade jag av att min telefon ringde, det var kompisen. Så stod det iallafall på displayen men jag tror att det var min grabb. För telefonen ringde inte bara en gång, den ringde ett antal gånger. Och jag hade fått ett sms av min grabb "Kan du ringa mig snälla?". Av det här kan jag säga att han drack igår igen.

Och jag blir så besviken! Han hade inte druckit en droppe alkohol på över två veckor, och så bryter han det en måndag? En simpel, jävla, tråkig måndag?! Det fanns ingen anledning till att dricka igår, inget att fira och det var för fan måndag.

Om jag frågar lite senare idag om han drack igår kommer han nog att säga nej. Svaret återstår att se. Spänningen är på topp.

Idag hade han med sig sin kompis. Och kompisen är snygg! Han är också charmig, rolig och jag tror absolut att han är bra på sex. Så jag kan inte rå för mina tankar. Tankar om att jag vill ha galet sex med honom!

Det är spänning i luften när han är med. Jag känner att han tittar på mig och jag vet att han tittar på mig när vi pratar. Hans blick gör mig extra sugen. Jag vet att han inte är den trognaste av dom alla och han har sex med många olika tjejer. Och då tar jag för givet att han är bra på det han gör. Och det vill jag ta reda på, jag vill ha sex med kompisen.

Det är kvällens fantasi.

Vi har bra sex, helt klart. Det är skönt och han rör mig på de rätta ställena och jag är (till viss del) nöjd med vårat sex. MEN, jag kommer aldrig. Vi kör på tills han kommer och sedan är det slut, finito. Jag då? Jag får helt enkelt tacka och sedan sova.

Och jag vill ha sex OFTA, skulle absolut kunna tänka mig att ha det två gånger om dagen. Men snart har det gått en vecka (!) sen vi hade sex senast. Han "orkar inte", "han är trött" och "vi har ju faktiskt ingen kondom". Han gör ju ingenting om dagarna, hur kan han INTE orka?! Och jag har varit rätt hård med att ha kondom just för att jag inte vill dra på mig någon sjukdom. Men häromdagen sket jag i det, jag ville verkligen ha sex. Men då ville han inte för att vi inte hade någon kondom? Skitsnack. Han som i början alltid ville ha sex och tackade aldrig nej, säger nej allt oftare.

Det finns så mycket som skulle kunna bli så bättre. Och eftersom att vi bara kör tills han är klar blir det bara kort sex för han kommer ju så fort. Jag har gett han tips på hur han ska göra men han lyssnar inte på vad jag säger och gör som han vill.

Jag vill ha bättre sex!