GIZLI

Jag älskar dig, min kaospojke!

Jag vet bara att jag vill och tycker om att va med dig.

You're on my heart just like a tatto

För alla dom gången du stod upp för mig
För all ärlighet du fick mig att se
För att glädje du gav mig
För alla fel som du gjorde rätt
För alla drömmar som gick i uppfyllelse tack vare dig
För all den kärlek jag hittade hos dig


Du var min styrka när jag var svag
Du var min röst när jag inte kunde prata
Du var mina ögon när jag inte kunde se
Du såg det bästa hos mig
Du lyfte upp mig när jag inte nådde
Du gav mig tro för att du trodde på mig

...att allt påminner om dig
...att jag ibland ser dig
...att jag drömmer om dig
...att jag placerade mitt hjärta i din hand
...att du ständigt finns i mina tankar
...att jag känner att det fortfarande är du som gäller
...att jag är så svag när det handlar om dig
...att jag valde att dela så mycket med dig
...att jag valde att lita på dig
...att jag släppte in dig så långt

Men men av allt avskyr jag att jag älskar dig, på riktigt.

Jag vaknar upp med samma tomhet, samma tystnad som igår.
Har en bild av dig för ögonen och den stannar kvar trots att tiden går.
Jag e en sån som föddes tomhänt, grävde efter guld men allt jag nånsin sökt det finns hos dig och allting som jag gör,
gör jag för din skull.

Nu är det helt olidligt, jag står inte ut. Jag vet inte var jag ska ta vägen. Smärtan och saknaden efter dig gör sig ständigt påmind. Fan ta dig för att du sårade mig, fan ta mig för att jag lät dig såra mig!

Inatt drömde jag om dig (igen). Men den här drömmen var annorlunda. Vi hade barn. Kan du tänka dig det, vi två med ett barn? Men ungen gjorde precis som vårat förhållande, dog. Och du brydde dig inte alls, du bara fortsatte som vanligt. Jag är så fruktansvärd glad och lättad över att det inte blev några barn gjorda!

(Jag önskar att du fortfarande va min).

Det är inget annat än jobbigt. Det gör så ont, jag saknar dig så. Jag vet inte om jag orkar va stark längre.

Jag älskar dig. Jag saknar dig.

Men jag antar att jag ska sluta med det, att jag ska bli stark. Jag hatar mig själv för att jag föll för dig.

Vad ska jag inbilla mig själv för att det inte ska göra lika ont?

Ibland saknar jag dig på riktigt så att det gör ont. Jag försöker att inte framställa dig som allt för hemsk, jag försöker att inte kasta allt för mycket skit på dig. Jag försöker men det är inte alltid så lätt. Den ilska jag känner gentemot dig är äkta ilska, ren & skär. Jag är så arg på sig för att du sårade mig, trampade på mig och fortsatte att sparka på mig när jag redan låg ner. Men det är inte bara dig jag är arg på, jag är arg på mig själv för att jag lät dig göra allt det där.

Det är vår nu och jag vill inte bära på all denna jävla ilska. Jag vill känna mig lätt och fri men istället känner jag mig bara tung, tung av ilska och smärta. Även fast du inte är kvar hos mig så får du mig att fortfarande må skit, du får mig att inte stå ut med mig själv.

Jag vill att du, alla minnen och smärtan ska vara borta imorgon när jag vaknar.

Du var, är och kommer att vara mitt liv. Det känns i hjärtat att du inte finns kvar.

Om jag fortfarande hade haft dig så hade jag känt mig snygg.

Jag hatar det här. Jag är tillbaka på ruta ett. Jag är sårad, jag är trasig.

...försvinn. (Jag saknar dig) Lämna mig ifred. (Jag älskar dig)

Jag hatar dig, bitch. Jag hatar dig för att du tog mitt liv ifrån mig, det ända liv jag kände till. Du tog min kaospojke ifrån mig! Han var min, han tillhörde mig. Du tog något som var mitt. Du tog lyckan ifrån mig. Du tog bort mycket smärta också men den smärtan ersattes bara av en ny smärta som är svårare att hantera. Du förstörde min tillvaro. Du gjorde så att min kaospojke släppte mitt hjärta som låg i hans händer.

Jag förstår inte hur du står ut med dig själv. Hur kan du leva, le och må bra varje dag när du vet vad du har gjort? Hur kan du leva med tanken att du har förstört någons liv? Hur kan du ta någon annans sambo?

Du förtjänar att dö.