GIZLI

Mornarna är värst för mig. Inte kvällarna när jag ska sova, inte eftermddagarna efter skolan och inte heller någon annan tid på dygnet. Det är bara morgonen som är jobbig. Då vill tårarna rinna och jag tänker hela tiden på att jag ska gå tillbaka till honom.

Idag ska jag prata med honom och det betyder att jag måste vara stark, mycket starkare än tidigare. Och var ska jag finna den styrkan idag? Antagligen inom mig själv.