GIZLI

Jag får höra att jag är egoistisk,
att jag bara ser mina egna behov.
Jag får höra att jag är jobbig,
att jag är krävande.

Jag vill få höra att jag gör något bra,
någon gång.
Jag vill få höra att någon gillar mig,
för den jag är.

Jag undrar när någon ska se mina behov,
när jag ska få ta min plats och bli uppmärksammad?
Ingen lyssnar, ingen ser.
Men ibland vill jag att någon ska vilja lyssna på det jag säger.
Jag vill att någon ska se det jag gör.

Jag har så många gånger försökt att ändra på den jag är,
för att behaga dom andra, för att de ska tycka om mig.
Men jag vet inte vad jag ska göra längre,
hur ska jag va för att de ska tycka om mig, uppskatta mig?

Det finns så mycket jag behöver säga,
så mycket jag behöver få ur mig.
Men det är aldrig någon som vill lyssna.
Jag har så mycket inom mig som måste få komma ut, men ingen vill höra.

Mina önskningar måste någon gång bli uppfyllda.
Jag måste någon gång få mina behov tillfredsställda.

Mina syskon vill inte umgås med mig, de tycker inte om mig.
De ringer aldrig, de talar aldrig om för mig vad de uppskattar hos just mig.
Jag får aldrig höra "Du är bra!".
Jag får höra att jag är jobbig, ful, korkad och tråkig.
Jag får aldrig höra att jag gör något bra, att jag är fin, att jag är smart eller att jag är rolig.

Det är de gånger som jag tar avstånd, de gånger jag bara finns i bakgrunden
som någon frågar "Vad är det?", bara då.


Ska jag behöva försvinna helt för att någon ska uppskatta mig?